INFO OM MIG 
SKRIVET: 2010-10-19, kl 17:30:10 | PUBLICERAT I:
längesen
Varje gång är som den första gång vi sågs, även om det är över nu. Allting har förändrats, men du finns kvar. Allt var svävande men nu så ser jag klart
du var gammal jag var äldre och nu sågs vi igen, gått så lång tid, så längesen. Decenier tillbaks men jag minns det såväl varför kärleken brunnit utav olika skäl, varför jag aldrig släppt dig aldrig gett upp. Trots min väg varit lång kantats med gupp. Jag har stått utanför din port så många gånger, så många brev, många sånger. Minns varje ord, varje rad jag skrivit. En längtan så stor minns varje dag jag lidit. Har gått genom livet med en övertygelse att jag satt något spår som har haft betydelse. Aldrig besvarat aldrig tillmötes en kärlek så varm utan den vilket öde. Från vinter till vår, från sommar till höst, trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst. Hjärtan som slår, vi står där vi stog, vi minns det som igår, första gången du log, som om jag snubblade pladask på marken och ba dog.
Varje gång är som den första gång vi sågs. Även om det är över nu. Allting har förändrats, men du finns kvar. Allt var svävande men nu så ser jag klart.
Jag var ung, du var yngre när vi sågs första gången. Du rusade förbi mig snabbt på perrongen. Blev hjälplöst förälskad, obeskrivligt tagen. Som om jag låg ner på marken och blev slagen. Betraktade ditt hår när det fångades av vinden, osm att svimma på en bergstopp utav svindeln. Sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad, bunden, tappa hjärtat i knät. Kunde inte tänka logiskt eller sundt och för varje sekund du inte fanns där blev det tungt. Börja sakta uppvakta på avstånd med brev, men det spela ingen roll vad jag skrev, du hade inte fastnat än, inte fattat än vilken kärlek som fanns att bara hämta hem. Men, efter ett tag du börja koresponderas mina förhoppningar de väcktes för att sen raseras.
Du flytta utomlands, någon annanstans. Gav bort din hand till en annan man. Och breven som skrevs de kom aldrig fram. Men mitt hjärta det brann och min åtro var sann.
Jag gav aldrig upp dig när du försvann, långa dagar blev till nätter som till år.
Varje gång är som den första gång vi sågs, även om det är över nu. Allting har förändrats, men du finns kvar. Allt var svävande men nu så ser jag klart.
Nu står du där på gatan sarjad av tiden, huden är grå, din hållning förvriden. Vill säga nånting men kan inte tänka klart. Känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks. Trevar mig fram för att etablera kontakt, tar tag i din hand. Du brister ut i ett skratt. Det var så längesen men det finns där än. För passionen vi kände kommer alltid igen. Har ett hjärta utan rynkor det består i en takt. Och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt. Aldrig nått fram, så jag älskat på avstånd
Nu är det mitt tåg och dags för avgång. Stiga på och aldrig tveka en minut, för allt som flyger upp måste landa tillslut.
Kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark.
Vi vandrar iväg utan att vidröra mark.
